Nej, oroa er inte - jag har inte slutat drömma. Jag har bara slöat till med nedtecknandet och bloggandet.

I helgen var det fest här och det var minsann trevligt. Så blev min lägenhet städad också. Förra helgen var det min barndomsbygd i norr som gällde, för skidåkning och för att hälsa på varelsen på bilden.

Idag har jag inhandlat ICA:s grillkorv med ost- och baconsmak. Den kan jag faktiskt rekommendera. Annars var det jobba som gällde, och att köpa trevligt godis på lunchen.

Det börjar bli dags att skriva ett brev till en viss Anna.

 1. Flottsemester (dröm mot 2/2)

Jag såg på ett TV-program om resor. Detta avsnitt var en sorts guide till att åka och semestra med bil i Tyskland. Man visade olika färdalternativ mellan Skåne och det tyska fastlandet. Ett speciellt sådant gick via några små skånska och danska öar och innebar att man i stället för en lång färjetur fick åka ett par korta sådana. Det berättades om en av denna rutts färjeöverfarter att den lämpade sig bäst för våghalsiga. Åtminstone att stå ute på däck var något våghalsigt och anledningen var att båten var väldigt vinglig, som en primitiv flotte av modell större.

   Handlingen ändrades: Jag såg bilder från en promenadrutt, där man på vissa ställen måste ta sig över breda bäckar och vattenhål genom att kliva på isflak och annat som låg och flöt i dem.

   Snart handlade det emellertid om Tyskland igen. Det visades att man kunde fira någon sorts flottsemester där, vilket innebar att man åkte runt med flotte på landets floder och kanaler. Plötsligt är det dock ett reportage om en tysk kvinna som lever så på heltid. Hennes hem är tre i bredd hopkopplade luftmadrasser. På den ena av de yttre sover hon själv, på motsatt sida sover hennes dotter och på madrassen mellan sig förvarar de saker. Kvinnan har tydligen inget riktigt hem. Jag tycker synd om henne och börjar även grubbla på hur man lever på en ”flotte” så där, permanent eller tillfälligt, utan att driva iväg med strömmarna eller spolas i land när man sover.

2. Musikpizza (dröm mot 2/2)

Två unga kvinnor, varav den ena var Marianne, stod böjda över en dataskärm och hittade på ”musikpizzor”; de planerade vilken musik som skulle spelas på en fest och beskrev den i listorna ungefär som pizzor beskrivs efter sin fyllnings innehåll på pizzeriornas menyer. De satte också pizzanamnsliknande rubriker i sina listor.

   Tjejerna lyssnade bland annat på danskspråkig rapmusik. Jag fick också höra och alla tre fick vi uppfattningen att det var lättare att förstå dansk rap än danskt tal.

   Jag trodde till en början att musiklistorna var ämnade för en fest som jag själv skulle ha, eller åtminstone en till vilken även jag var bjuden, varpå jag blev irriterad över att dessa två tycktes tro att de skulle få bestämma allt som hade med den att göra. Då fick jag emellertid förklaringen att det hela gällde en fest som en kusin till Marianne skulle ha.

   Plötsligt hade handlingen ändrat sig så att vi befann oss på en riktig pizzeria. Inuti denna matservering skulle det blåsas upp en uppblåsbar badpool. Jag råkade bli aktuell för uppgiften och frågade en ansvarig person huruvida poolen skulle blåsas upp ”för hand” (med munnen) eller om det fanns en pump för ändamålet, varpå denne svarade att det var att blåsa för hand som gällde. Likväl dök det strax upp en pump där i alla fall. När jag skulle ta itu med uppgiften kom det någon annan, som ville visa sig duktig och få uppmärksamhet, och fråntog mig denna.

FLYTTANDET, dröm mot 1/2 

Jag befann mig i Tannefors med min mamma. Vi var ute på någon sorts promenad. Vid ån föreslog jag henne att vi skulle ta en liten omväg där i Tannefors, så att jag finge visa henne var mina vänner E och B bor. Av någon anledning skulle via gå via Hästskogatan (fast det inte är där de bor).

   Plötsligt är situationen en liten annan. Min mor är fortfarande med och det utspelar sig fortfarande delvis i Tannefors, men nu håller jag på med någon sorts flyttning. Jag går igenom en annan persons bostad för att flytta över saker till min egen, dock inte olovligen. Den andre är inte där när jag för detta ändamål utforskar hans inredning. Det är viktigt att ingenting går sönder. Jag plockar med mig blommor, stearinljus och lite annat pynt, och placerar efter hand ut dem i min egen lägenhet. En fin och skör sak måste balanseras på en smal list hemma hos mig.

   Jag rullade någonting i den andres bostad. Antingen var det en flyttvagn för möbler eller så satt jag själv i rullstol. Plötsligt kom jag till ett ställe där ”golvet” fortsatte lodrätt uppåt ett par meter, vilket försvårade rullandet där väsentligt. Lutad mot den lodräta golvytan stod en dörr, på vilken det satt en gul klisterlapp med ett meddelande till ställets vaktmästare.

   Strax stod jag och min mamma och tjafsade om ett ord, som troligtvis var namnet på en blomma. Ordet löd ungefär ”poter”,  och tjafset gällde båda hur det skulle uttalas och hur det skulle skrivas: ”potér”, eller kanske ”potère”? Mamma hävdade att det var ett lån rån tyskan, som eventuellt i sin tur hade lånat det från engelskan långt tillbaka. Utifrån detta argumenterade hon för endera uttalet: [po'te:r] eller [po'tæ:r].

Drömmar mot 31/1

DET ROSA MOLNET

Jag jobbade på en lokaltidning. Det var nyhetstorka denna dag och jag gick omkring på stan för att leta nyheter. Då träffade jag någon jag kände och som eventuellt jobbade på en annan tidning. Han berättade att det på en annan plats i staden fanns ett stort rosa moln, som han hade fotograferat. Det ville jag också ha ett foto på, så jag tog med mig kameran och sprang tvärs igenom innerstaden. Vid Stora torget träffade jag också någon jag kände, vilken bekräftade att det rosa molnet fanns.

   När jag kom fram till min destination fanns det inget rosa moln där just då, men det var mycket folk där och något företag hade tagit dit en stor maskin som räckte långt upp över hustaken och som hade allas uppmärksamhet. Plötsligt sprutade maskinen ut en sorts rosa rök högt uppe i luften. Rökutsläppet hade formen av en hand. Strax blåste maskinen ut en till hand och sedan fortsatte det med fler kroppsdelar, som tillsammans byggde upp ett rosa moln. Molnet började likna Rosa pantern.

   Jag tog upp kameran för att fota, men hade motljus, varpå bilderna inte ville bli bra. Jag fick springa en bra bit för att komma till ett ställe med bra fotovinkel och hann troligtvis få en bra bild innan molnet började luckras upp.

2. M:S NYA LÄGENHET (fragment)

Min goda vän M. hade flyttat till en ny lägenhet, närmare min. Lägenheten hade gatuadressen Dödsbrädan.

Hej där ute på Internet!

Ehuru min passion för runor är stark är det väl nu dags att också skriva lite med latinska bokstäver! Den som undrar var det står i mina tidigare blogginlägg bör lära sig dalrunor. Det är också budskapet i ett av inläggen. Dalrunorna är runtecken som användes i övre Dalarna från 1500-talet till 1900-talets början. Sådana kan man lära sig på http://fornvannen.se/pdf/1900talet/1906_063.pdf  (sidan 90).

Jag har inte riktigt bestämt vad för sorts blogg det här skall bli, men några vackra drömmar under den gångna natten återuppväckte en tanke hos mig att drömblogga, för att bevara drömmar någonstans och för att kanske få veta om någon annan drömmer lika konstiga saker som jag brukar göra. Drömmar är ju en stor del av det vi upplever i livet och därför är det tråkigt att de oftast glöms bort.

Drömmar mot den 30 januari 2009  

1. Jag skulle få delta i en väldscuptävling på skidor, trots att jag är amatör. Ett tag var det Svenska skidspelen i Falun det handlade om, men plötsligt var tävlingen förlagd i Närke. Jag väntade på att jag och min skidutrustning skulle få skjuts av min far till tävlingsplatsen, men han höll i stället på att prata med min mor om någonting. Tiden gick och till slut återstod det bara en kvart innan loppet skulle starta. Jag gav upp väntan på skjuts och satte mig på en buss med destination Hallsberg, med ett par lekskidor för barn i handen.  

2. Jag träffade en vacker flicka. Hon hade mörkt men inte svart hår, som var uppsatt i någon sorts hästsvans. Vi kände inte varandra sedan tidigare men befann oss i samma soffa i ett främmande TV-rum, kanske på en fest men ensamma just i det rummet. Vi började prata och bekanta oss med varandra, varpå ljuv musik uppstod - ömsesidigt. Till slut satt vi mycket nära varandra, såg på varandra och samtalet övergick i de ljuvaste kyssar! Hon var drömkvinnan och allt blev precis som jag ville. Detta var ju nästan för bra för att vara sant, så plötsligt kom tanken "Inte kan det väl vara så att jag bara drömmer detta?" Jag kände efter men kom fram till slutsatsen att det var på riktigt. Kyssandet fortsatte men än en gång kom tanken "Är inte detta bara en dröm?". Till min stora besvikelse insåg jag plötsligt: "Jo, faktiskt, det är en dröm." Jag lyckades hänga kvar i drömmen ytterligare kanske tio sekunder innan det definitiva uppvaknandet kom och tvingade mig sörja över att ha förlorat min nyfunna kärlek.